Glad, om jag fattat rätt

Facebook sa till mig idag att jag hade två saker att godkänna, och det var två taggningar i kommentarer som en person gjort som är djupt engagerad i ME-forskning i England, i mars nån gång. Från början var det "bara" att väcka uppmärksamhet till "saken" genom att springa lopp, kanske marathon men jag minns inte. Sen skrev hon (tror jag, det finns en kille som springer också och jag har ingen bra koll och är rätt bakom flötet nu, så jag får ha friskrivningsklausul i det här inlägget) att hon hade läst om mig i Må bra, en googleöversättning antar jag, där jag sa att jag kan nästan ingenting men jag är värdefull ändå. Det hade inspirerat henne till att utöka verksamheten så att säga, och hon har nu börjat samla pengar mer aktivt till forskningen. Hon skrev ut mitt namn och att det var jag som inspirerat henne. Jag blev alldeles paff. Inspirerat nån? Massor med pengar?? Jag känner mig ödmjuk och hedrad och mest av allt känner jag att jag måste börja tro på mina egna ord. Jag har fortfarande svårt med att känna mig värdelös men tro att jag är värdefull. Min goda M:s mamma har cancer och behöver antagligen mer hjälp nu än i sin glans dagar. Men det skulle väl aldrig i livet falla mig in att tycka att hon har förlorat en del av sitt värde nu när hon är sjuk. Det är ju helt rubbat. Och ändå är det så jag säger till mig själv alltför ofta.

Men, jag har väl sovit 2-3 timmar för lite per natt hela veckan, och haft migrän mest varje dag, så jag är inte vid mina sinnens fulla bruk just idag. Jag vet att det finns småbarnsmammor som skulle skratta sig lyckliga över att bara få 2-3 timmar för lite per natt. Men jag har haft dålig sömn som inte gör mig utvilad i över 20 år. Man använder sömnbrist som tortyrmetod och jag har smakat på det. Jag behöver inte tjata mer om det.

Men i alla fall. Jag kan nästan ingenting men jag är värdefull ändå.

2 kommentarer:

Monica sa...

En sanning som vi alla behöver påminnas om ibland:

Du vet väl om att du är värdefull
Att du är viktig här och nu
Att du är älskad för din egen skull
För ingen annan är som du

Det finns alltför många som vill tala om
Att du bör vara si och så
Gud Fader själv, han accepterar dej ändå
Och det kan du lita på

Du passar in i själva skapelsen
Det finns en uppgift just för dej
Men du är fri att göra vad du vill med den
Säga ja eller nej

Nilla sa...

Men vad fint att hon faktiskt berättade att just du inspirerat henne. Och visst är det konstigt att man ser sig själv som mindre värd när man råkat bli sjuk men aldrig skulle tänka så om någon annan som är sjuk? Kram