Resten av familjen kom före mig och Mikael till firandet av Johannes som snart fyller 1. De hade ansträngt sig i en timme för att värma upp lille Johannes. Han är såklart underbar men är inte lättlurad, så bara för att man säger Bö! Tittut! så har man honom inte på kroken. Men när vi skulle gå så pussade jag honom på handen och då sträckte han fram handen och ville att jag skulle göra det igen. Tyvärr är förstaplatsen redan tagen idag, det finns nog inget Mikael kan göra som slår det. Men alla andra dagar är Mikael nummer Ett för mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar